Fabuleringar från Knaften

• 24Apr

  R-1 här- med och utan gevär.

  Dikter No Comments

  När vår äldste medlem i jaktlaget bestämt sig för att ”mucka” kände jag det kunde vara trevligt men en historisk resa i diktform från 1947 till 2002.

  När man hade fått upp spåret  
  Och älgen på Tallbacka föll  
  Fyrtiosex ja det var året   
  Och `n Tore i bössan höll   

  Det ekade i skogen    
  Av dessa skarpa skott   
  Och Runo som gick bak plogen   
  Hade troligen då förstått   

  Att älgjakt det var livet   
  Och av spänning få en släng  
  Så han tänkte jag tar klivet  
  In i ”Träskets” älgjaktsgäng  

  Men en bössa ska jag ha nu  
  Det sade han till Jonas   
  Det blir en åttafemtiosju   
  För ingen älg skall skonas   

  Så -47 han gör debut   
  Med mössan lätt på svaj   
  Han då beger sig västerut   
  Och ej det minsta skraj   

  Han satt i spänd förväntan  
  Kom an så ska du få en smäll  
  Men ingen älg i gläntan   
  Och snart så var det kväll   

  Och dagarna de gick   
  Snart måste jakten sluta   
  Och ingen älg de fick   
  Det blev att grisen skjuta   

  Med skogar som är stora   
  Och älgar som är få    
  Det lätt är att förlora   
  Den chans man väntar på   

  Och väntan den blev lång   
  Innan passet blev det rätta  
  Att få höra bössans sång  
  Att få något att berätta   

  Men nittonhundrafemtiosex  
  I september den tjugotredje  
  Det kom ett praktfullt ex   
  Som Runo såg med glädje   

  På bergets bakre sida   
  Han då en älgskytt blev   
  En älg ur såtet ville glida   
  Men fram till passet klev

  Nu hade bössan talat
  Där låg den granna tjuren
  Nu Runo provet klarat
  Det var inte enbart turen

  Så nittonhundrafemtiofyra
  I rang han höjdes upp
  Han skulle allt bestyra
  Och formera upp sin trupp

  Som  ledare han varit
  I många många år
  Sett till att alla farit
  Där älgen satt sitt spår

  Och hundar har han tränat
  Åt jaktlaget i många år
  Och många timmar ägnat
  Åt att visa dom på rätta spår

  Nu 55 år runnit
  Iväg uti all hast
  Så många år har svunnit
  Att det är dags att taga rast

  Nu Runo sig bestämt har
  Att lämna sina pass i skogen
  Men minnena han med sig tar
  Från den jakt han varit trogen

  Bland äventyren täta
  Kan man minnas Rismyrälgen
  Den kanske gått att äta
  Om man tagit av den ”träljen”

  Han på väggen hänger bössan
  Upp på hyllan kastar mössan
  Och säcken ej med fläsk fylls mer
  Den tömms och ställs i källar`n ner

  Men han sitter säkert trogen
  Där vid sin apparat
  För att höra nýtt från skogen
  Och att lyssna till allt prat

  Om älgarna som rusar fort
  Om hundarna som springer bort
  Om jägare som sovit gott
  Om jägare som gått sig bort

  Trots att allting verkar vara
  Sig likt båd här och där
  I denna något udda skara
  Så saknas ändå R-1 här

  Skrivet av Nisse R-2 3 sept 2003

• 24Apr

  Lapploopen 30 september 2001

  Bordtennis No Comments

                      En liten tröst i bedrövelsen Min kompis i stan, Anders, är en ganska duktig pingisspelare.
  en på nämnda tävling mötte han en motståndare som hade
  ett lite annorlunda belag på ena sidan av racketen. Detta gav
  mig anledning att skalda en liten vers till tröst.
  N´Anders är en riktigt snabb en
  men han åkte dit mot nabben
  Att mot en medelmåtta
  så komma helt till korta
  Men det var nog mera slumpen
  att han åkte uppå pumpen
  Om han på Motståndar`n haft koll
  Det säkert blivit tre mot noll
  Men nu har det ändå hänt
  Att uppå nabbgummi han känt
  Nu träning emot nabb ska ske
  Så nästa gång ska ni få se
  Han blåser motståndar`n av banan
  För spel mot nabb har blivit vanan.

• 24Apr

  Hem kära hem på Myrliden år 1935.

  Historia 3 Comments

    Bilden som visar mig (i mitten) omgiven av mina syskon bör vara från ungefär maj/juni 1935. Jag föddes i december 1934 Broder Sören född 1924 syster Gunhild född 1928 avl. 1981 Föräldrar: Svea 1905-1985, Berthold 1898-1973. 
     Torpet bestod av rum ock kök nere samt ett ett rum uppe,med oisolerade väggar. Åkermarken plus en del stråmyrar på kronoparken räckte till att föda 4-5 kor. Detta var viktigt i försörjningen för då fanns alltid smör, mjölk och kött. Potatis odlades naturligtvis. Det fanns även bär och kött att hämta i skogen.
  Vad minns jag då av uppväxttiden? Jo, den var nog riktigt bra. Det fanns alltid tid för både jakt och fiske. Och det var alltid spännande att följa med far i skogen.På vintern var det harjakt och ekorrjakt. Skinnet från ekorren var rena hårdvalutan.Man kunde få upp till 2 kronor för ett fint skinn. T.o.m kroppen från ekorren såldes till Stockholm under krigsåren när det var stor matbrist i storstäderna. Speltjäderjakt var ju också given samt att någon enstaka älg råkade avlida.

   När man var sådär fem och ett halvt år fick man börja vara med vid slåttern. Dra fram virket till hässjorna samt dra slipstenen.  Men det fanns givetvis tid för lek. Den sexåriga skolgången var i Vänjaurbäck en mil bort. Men det fanns faktiskt skolskjuts då.
  Minns under krigsåren hur skolbilen var utrustad med gengas. Stort aggregat bak på bilen samt kolsäckar på taket. När jag så småningom hunnit bli tolv år, tretton till jul, gick jag ut skolan på våren 1947. Nu hägrade ett fritt liv i skogen. Jag skulle bli huggare tjäna mitt eget uppehälle.ha egna pengar. Första huggningen var på kronoparken Örålandet. I Guldgruvbergets lutning mot Öreälven var skiftet som farbror Torsten hade. Terrängen var backig och blockrik. Snön meterdjup. Tallarnas rotdiameter var 40- 60 cm. Kvistiga rackare som skulle sågas omkull med timmersåg.Sedan läggas i högar vid körvägarna. Sådan skog finns inte i dag. Hade jag inte varit med om detta arbete så skulle jag i dag inte tro att en så liten och ung kille skulle orka med detta.Sen var det ju rent ackord så det dög inte att bara vara närvarande.Det var prestation som gällde. Det bästa var ju att man tyckte att det var skoj och såg fram emot nästa dag. Kanske kunde man tjäna någon extra  krona då. Men
  med tiden insåg man att kroppen tog skada men det får bli en senare historia.

  Nisse 2007 04 23

• 23Apr

  PANNBAND

  Handarbete 1 Comment

    Pärlstickat pannband. Nu har jag lärt mig hur man sätter in bilder, så då passar det ju bra att visa mitt pärlstickade pannband. Jag har sytt kardborreband bak så man kan ändra vidden. Modellen går ner över öronen så det är från sidan man ser bilden.

• 14Apr

  VÅRDAG

  Diverse No Comments

  Idag har det varit en riktig vårdag. Jag var på Kupan och stod i kassan ett par timmar. Sedan kunde jag sitta ute på altanen i den varma vårsolen och sticka färdigt mitt pannband. Nu är det bara monteringen som är kvar. Det är det tråkigaste momentet när man stickar, men det måste göras.

  Tags: Diverse

« Previous Entries