Här kommer en härlig bild från 50-talet. Det verkliga järngänget som hette Vänjaurbäck IK. Här var det killar som inte spelade döende svanen så fort de fick en smäll. Storfräsarna i Inter Barcelona m. fl. kan slänga sig i väggen . Dessa välbetalda proffs verkar inte veta vad fair play är. Det är ynkligt att skåda hur vissa filmar till sig straffar och frisparkar. I våran division som var Lycksele byaserie, där small det ofta men ingen visade svagheten att lägga sig att ”dö”utan det var bara att sätta emot. Fotbollsplanerna var av skiftande karaktär. Allt från lös sand upp till fotknölarna till grovt grus som rev upp händer o knän. Däremellan fanns det också gräsplaner. De bestod av lägdor med varierande lutningar Och ibland med ett litet dike på mitten.På något ställe fanns ett träd på planen som en extra helback.Men kul hade vi.
Bakre från vänster: Karl-Ellon Israelsson Arne Bäckman Göran Nilsson Ivan Eriksson Arne Göthesson Främre från vänster: Dan Renman Ernst Johansson Sture Sjögren Nils Bertholdsson Lennart Lundberg Erland Konradsson.
-
30Maj
-
28Maj
1954 blev jag och 9 andra rekryter uppgraderade till jägarsoldater eller rättare sagt blivande sådana. Efter
tågresan skulle vi bli hämtade på Kiruna C Kl 19:00
Men dit kom bara 6 av 10. Det blev något tjoller i Boden
och jag var med dom som hamnade i Luleå. När vi så
småningom tagit oss tillbaka till Boden(vi satt på stegarna
till en tankbil) fanns det ett senare tåg som vi åkte med.
När vi 4 timmar försenade, delvis inte reglementsenligt
klädda, kom traskandes till Jägarskolan var vi inte mycket
värda. Oj vad mycket ovett som tydligen fanns uppdämt hos vår
kapten. Vad som mest finns kvar i minnet var den ständiga
fysträningen som oftast bestod av löpträning i stenig och biörkris-
riklig terräng.Sist sprang en furir som tydligen fått anställning
som bandhund. Han skällde oupphörligt och dessemellan skrek
han SPRING FORTARE. Dessutom fanns det mygg modell xxL.
Men så småningom blev jag myggallergiker och blev nedgraderad
om returnerad tillbaka till I 20. Dagen före den årliga fjällmarschen lämnade jag JS. Det årets marsch vår den värsta i
mannaminne med ständigt regn och översvämmade fjällbäckar.
Resten av lumpen får bli en senare historia, den var inte
särskilt heroisk för jag slutade min militära karriär som gässvaktare åt gamle Fanjunkaren på Vännäs läger. Karriärens
längd var 396 dagar med en hemresa i månaden med tåg samt
förmånen att få stå i vaktkuren alla storhelger. I slutet var dock
betalningen bra 2 kronor och 50 öre per dag.
Denna bild ett gäng från JS som skall åka till Narvik. Tyvärr så
har jag dåligt med namn. Längst till vänster Sten Österlund 2a från höger undertecknad. Nästa bild är från Narvik där vi pratar om malmbanans betydelse
för Narvik.
På sista bilden lämnar jag det militära genom östra grinden vid
C Kasernen.
Slutet gott allting gott. -
26Maj
.Elever från Knaftens skola har just avverkat skolmästerskap.
Bakre raden från vänster: Andreas Jacobsson, Rodhe
Häggblad, Ulrika Bertholdsson, Beatrice Lindmark.
Främre från vänster: Patrik Helgesson Josef Häggblad, Jennie
Forsen, Angelica Jacobsson. Våren 1984.
-
26Maj
Denna bild är av min morfar Nils Fredrik Hallgren som levde mellan 1876-1971. Meningen var att endast publicera den dikt som han skrev 1911 när han var borta i skogsarbete. Men vill
först ge en kortare historik om hur kärvt livet kunde vara förr
Nils Fredrik gifte sig med Mathilda Kärrman, från Knäppingen, år 1900. Paret bodde till att börja med i Fredrikshall. Platsen
är belägen ca. 3 mil sydväst Lycksele vid Vänjaurbäcken
mellan byarna Hornmyr och Rödingträsk.Där föddes 3 barn.
Karl 1901 dog 1915 av lungsot. Berta Maria f1903 blev
fosterdotter i Gäddträsk. Svea Emilia f 1905 .Med större
familj behövdes ett nytt boställe.Detta blev då ett nybygge på
Myrliden.Ett interimstillstånd hade erhållits 1907 av kronans
tjänstemän. Ett mödosamt arbete vidtog med att röja åkermark
samt att ordna ett boende. Där på torpet föddes ytterligare 3 barn. Gerda Kristina 1911. Signe Margareta 1914 död 1922 i lungsot. Rut Armida 1916 död 1918 i lungsot. Hustrun Mathilda dog i lungsot 1917. Svea Emilia, som sedermera blev min mor, fick då 12 år gammal ta hand om småsyskonen. Ett tufft jobb när hennes far ofta var borta i skogsarbete. Vissa uppg. från Vildmarkens betvingare vid
Stöttingfjället i Lycksele socken av Gunnar Lindgren
Nu kommer dikten som morfar skrev 1911 en vinter i Mossvik.
I timmerskog jag varit
ja hela vintern lång
och vad jag där erfarit
jag nu ska tala om
för det har varit timmer
så stora såsom block
ja därom jag påminnes
så jag ej narras blott.Hos torparen i Mossvik
vi bodde vintern lång
ibland så var det musik
ibland så var det sång
sex karlar där vi bodde
och ogift tre av dom
Ja en av dem var Olle
ja själva spelemanSå var det utom Olle
herr Robert Adamsson
jag Hallgren där och bodde
Nils Jansson likaså
samt herrar Berthold,Torsten
och ägarn till Mossvik
hans namn var Henfrid Forsgren
och gift men inte rik.Och torparhustrun Lina
så var ju hennes namn
jag vill då ej påskina
att hon var snygg och grann
men uti andra saker
som uti gitarrspel
hon var ju ganska tapper
fast hon nog sprättar fel.Så vill jag omnämna
hur torparbarnen het
den yngsta heter Selma
och var ju ganska fet
därnäst så var det Gerdy
och så en getare
hans namn var Valfrid Jonsson
hans farfar ”kejsare”.melodi: I låga ryttartorpet.
-
20Maj
Bilden som är från 1941/42visar kojar där
skogsarbetarna bodde under veckan. Kojan
var placerad vid Björkselsforsen efter Öreälven,
mellan Knaften och Bratten. Avverkningen var
på bondeskog vid Halvvägsberget norra sidan av
älven. Det var en fettisdag som min mor , syster
och farfar Robert Adamsson ( f 1867) besökte
pappa i jobbet. Bilden: Farfar, Nils, Berthold(far)
gunhild (Gun).Det var ett tag sedan.
Recent Comments