Fabuleringar från Knaften

   I dag lördag den 22 dec. 2007 var en annorlunda dag.
   Posten hade nämligen lördagsutdelning i glesbygden.
   Var och ”vittjade” min postlåda när den gula bilen,
   som vi kallar ”den rullande” brevlådan”, kom farande.
   Det var mycket trevligt att bli tillönskad God Jul och
   Gott Nytt År av det jag trodde var brevbäraren. Det
   visade sig att det var självaste tomten som kom med
   julkorten. Eller rättare sagt det var tomtemor själv.
   Klicka på bilden och se själva. Visst ser det trevligt ut.
   Hade varit ute och tagit naturbilder så jag  hade
   kameran med mig. Hade tur som fick chansen.
  

Denna kurs i skogsvård hölls i Rödingträsk ungefär 1957. Deltagare: Stående från vänster Nils Bertholdsson Olov Unosson.
Sittande från vänster: Axel Nordfjäll, Arnold Nordfjäll, Egon Hamrin, Ernst Johansson, J.O.Johansson, Skogvaktare Lundberg( ledare) samt Bengt Nordfjell.
   Kursen handlade om avverkning plantering samt lite om skogens fauna. Själv uppvuxen på ett kronotorp, och ende deltagare utan anknytning till egen skog,var väl inte intresset riktigt vad det borde ha varit. Det pratades bl.a. om någon växt som kallades myrpors. När jag i dag 19 dec 2007 hittade detta 50-åriga kort, var jag tvungen skratta. För jag vet fortfarande inte hur myrpors ser ut. Enligt goggle är skvattram och myrpors samma sak. Och förr var det bra medel mot mal. Rätta mig om jag har fel. Men ett är säkert. Till sommaren skall jag lära mig vad myrpors är, om jag nu kan ta mig ut i skogen.

Många långa dar, passerat ridå.
Snart så kom den dagen, pension jag skulle få.
Visst hade jag väl ont, i armar o ben
Börja känna trötthet, till jobbet var jag sen.

Refräng:
Jag vill inte förneka, minst setifem.
Jag har blivit gammal, och hör till dem
som skall vandra på vägen, varenda dag,
Och berätta för andra. hur ont jag ha.

Ändå känns det bra, att vakna upp var da.
Sovit lite dåligt, men gumman hon var gla.
Kaffet det var gott, och gröten likaså.
Nu så är den stunden, till toan jag skall gå.
 
Refräng: Jag vill inte förneka, minst sextifem
jag har blivit gammal ——————- 
 
Jag som trodde att, prostatan var en fru.
Ett besök hos doktorn, och annat vet jag nu.
Även medicin, som hette östrogen.
Trodde jag rätt säkert, var för kvinnans ben. 

refräng: Jag vill inte förneka, minst sextifem
jag har blivit gammal ——————-

Åldern den tar sitt, och rynkorna blir fler.      
Finns nu på oss alla, när vi i spegeln ser.
Varje dag som går, är lyckan stor och sann.
Vi får inte glömma, var rädda om varann.

Refräng: Jag vill inte förneka, minst sextifem.
Jag har blivit gammal ——————–
Denna finurliga visa har skrivits av Dan Hedström.
Han är bosatt i Vormsele vid Vindelälven.
Dan har även lovat mig att lägga ut den på bloggen.
Melodi: Sju ensamma kvällar.