Fabuleringar från Knaften

  Röda Korsets butik Kupan i Lycksele är ett unikum. Som enda försäljningsställe i Sverige sköter man allt arbete med bara ideellt arbetande personer. Måndagen den 18 feb. till fredag 22 feb. var affären stängd för smärre reparationer och omdisponeringar av lokalerna. Alla gjorde ett fantastiskt jobb. Till återinvigningen fredag kl. 13:00 hade man fixat och donat så att lokalerna var i topptrim. En mötesplats hade ställts i ordning där kunder och besökare kan sitta och umgås över en kopp kaffe.   
Underhållning hade även ordnats. En duktig dragspelare fanns på plats. Även en pensionärsgrupp som visade upp linedans. De största ovationerna fick dock ukulelegruppen ”Biggans brudar”som spelade och sjöng gamla schlagers som bl.a. Blue Hawai.

Under dessa 6 timmar besöktes affären av minst 150 personer. Affären har nu fått ett ”modernt snitt”bl.a. med kläder upphängda på bågar efter väggarna vilket gör det lätt att se hela sortimentet. Samtidigt får man mera öppna ytor vilket är till glädje för både besökare och personal vilket framgår av nästa bild
 
En monter med olika småprylar finns också.

Nästa bild visar kassörskan i arbete. Kassadisken tål att tittas närmare på. En frivlligarbetande flicka har på ett mycket konstnärligt sätt designat den.

Sen har vi ju ”Vaktis”som skruvat och pillrat med allt möjligt.
Till sist en mycket välkänd profil i Lycksele Kommun. Som under en mängd av år varit insamlingsansvarig. Förhoppningsvis kommer det arbetet att fortsätta i många år till. Värt att notera är att av alla insamlade medel går hela 90 % till välgörenhet.
 
Ett fantastiskt och beundrasvärt arbete av alla de som offrar både fritid och kraft på helt ideellt arbete.

     Bilden visar t.h.Carina Jonsson från Lyckselebyn Knaften. Här med tvillingsystern Sussanne vid ett besök hos ”gamle” läromästaren Pingis-Nisse. Carina har många års erfarenhet av både landslags och proffsspel. Nu senast efter några mycket framgångsrika år i Österrike, var det dags att prova något nytt igen. 2007 fick Carina ett mycket bra erbjudande från
Ponto do Pargo på Madeira. Laget består förutom Carina av Kinesiskan Zhang Ying Ying och Ryskan Zoya Novakovic
   Denna lagbild är från Acores (jan.) när matcher skulle spelas mot lag på tre av nio öar. Två flygresor samt en båtresa. I tur och ordning först till Ponta Delgada, sedan Horta och sist Pico.
  Carin på väg till matchen i Pico.
    Av 8 lag i Portugisiska högsta ligan är 6 lag från Madeira, en pingistokig ö med bra träning och många klubbar i olika divisioner. De fyra första lagen som går till slutsspel (semi o final) Serieettan Mirandela (Porto) mot fyran ACM Madeira. Carinas lag Ponto do Pargo (tvåa) mot trean Estrito. Resultatet från slutspelet kommer så småningom. Närmast åker Carina till Sverige och VM. Tillbaka till Madeira i början av mars.
   Ponta do Pargos hemmahall är den finaste hallen på Madira.
    Dubbel tillsammans med Zhang Ying Ying,  en mycket meriterad spelare. Zhang vann 1998 VM i mix tillsammans med Ma Lin.
  Utsiktsbild över Ponta do Pargo på Madeira där Carina bor i en fräsch tvåa. Pingislivet består vanligtvis av 2 bt-pass per dag, fysträning, matcher på helgerna i klubb och landslaget.
Fritiden så många aktiviteter som möjligt,  bl.a. tennis simning och biljard.
Sist vill jag bara upprepa Carinas ord: ”Tänk vad mycket jag upplevt och varit med om tack vare att jag en gång börjde i  Nisses Pingisskola.”

Dessa iskalla minnen är från en plats belägen 7 km. uppströms Öreälven, räknat från där vägen Lycksele–Örträsk korsar älven.
Året var 1958. Min familj hade nyss flyttat till Knaften. Far och jag hade ett huggarskifte intill Öreälven vid foten av det s.k. Guldgruvberget. Från där vi bodde ”utiberget” ner till platsen där vi parkerade bilen var det 10 km. En måndagmorgon när vi skulle iväg till skogsjobbet var det minus 28 grader. Den tiden var det inget snack om köldgräns eller stämpla för otjänlig väderlek. När vi klev ur bilen på kojbacken vid Överselet och Holyvod( kojan heter faktiskt så och namnet stavas så) visade termometern minus 40 grader.
  Nåväl, visst kändes det lite bistert men ingen ville väl vika ner sig och föreslå att åka hem igen. En annan sida var ju också att arbetar man på rent ackord så hade man noll öre om man inte producerar något. Så vi parkerade bilen och traskade iväg uppströms älven. Kölden sved i skinnet och det blev väl en och annan frostfläck i ansiktet.
Vi skulle ca. 1km upp.för älven. Där vid Ängesholmen var platsen för skiftet. Motorsågen var sedan föregående arbetsdag nergrävd i snön. Där fick den stanna. Det blev timmersvansen och yxan som användes. Minns att jag hade en del frodvuxna stockar som skulle barkas. Det blev att tälja av barken. Tror inte att produktionen av virke blev så stor. Förmodligen blev det nog något förkortad dag. Det var skönt att bilen startade när vi skulle hem. Ytterligare fyra dagar var det samma temperatur. Fortsättningsvis skottade vi in bilen i de stora plogvallarna. Sedan på lördag, som förr var halv dag,var det endast minus 30 grader. Det kändes då som rena ”blia”. D.v.s. Blidväder.
  Till vänster på bilden kan man se Ängesholmen där numera den ena älvfåran är igenmuddrad för flottningens skull. Det brukade bli jättebrötar mot holmen som låg mitt i älven. Rakt fram ses att det vuxit upp en helt ny skog på den plats där vi högg och  förmodligen svettades lite.
En liten parantes om Holyvodkojan. Bodde i den en marsmånad. Var hjälplastare vid timmerkörning. Timret lastades ju med handkraft. Kojan var kall. Om morgonen vid 4-tiden när morgonkaffet skulle kokas fick man hacka hål på isen i vattenhinken. Om natten kunde man se stjärnhimlen genom springorna mellan väggblocken. Den månaden var det bara minus 30 grader om morgonen och mitt på dagen ett par plusgrader.
Som sagt, detta var en parantes, Resten är en annan historia.