25Mar
Vid vägens slut där i Fredrikshall
det satt två passare vid varsin tall
den ene “pencho” den andre me
så samma sak dom nog borde se
Den ene såg älgen rusa fram
och ropade snabbt nu kommer han
det borde för älgen nog varit kört
när passgrannen varningsropet hört
Men denna dag var sig inget likt
och det som hände var rätt unikt
han såg en hare springande för sitt liv
inte en älg som kom med långa kliv
Allt det som hände verkar va en skröna
det som utspelades denna morgon sköna
hur kunde älgen plötsligt skepnad byta
har någons syn kanske börjat tryta?
Nu är det fritt fram att spekulera
för händelsen går ej att annulera
men säkert är det blev ingen färs
i stället det kanske blev “kopparbärsch”
9 september 2005
25Mar
I den gamla goda tiden hade kronans personal fullt upp att bevaka att ingen olaglig jakt bedrevs
Tillgången på älg en bit in på 1900-talet var ganska begränsad. Men allteftersom skogavverkningen gav kalhyggen så blev det bättre förutsättningar för älgarna att finna föda.
I och med detta blev tillgången på älg något bättre och därmed ökade det som i daligt tal kallas tjuvjakt. Ett fult, ord för det jagades enbart med tanke på att skaffa mat.
Vid ett tillfälle när min far varit med på en jakt och lyckligen kommit hem med sin del så skulle ju köttet tas om hand. Min mor brukade torka en del köttet i ugnen på järnspisen
En gång när hon hade “olaga”kött i ugnen så klev plötsligt kronojägaren in genom dörren på torpstugan. Som brukligt så blev han bjuden på kaffe, och trots hans närvaro måste ju mor hålla koll på det som var i ugnen. Då frågar kronjägar´n: Vad har frun i ugnen? det luktar ju kött.
Mor var iskall och svarade : Jag håller på att torka tjäderkött, vill herrn smaka en bit. Ja tack svarade mannen, och blev serverad en bit. Han karvade och åt upp köttstycket och sedan sade han. det var verkligen ett ovanligt gott tjäderkött. Sedan tackade han han för sig och åkte iväg.
Men rimligtvis borde han nog ha kunnat skilja på älg/tjäderkött. Kanske fanns det ändå en medmänsklighet under den till synes barska ytan. Vad vet jag för jag var nog bara påtänkt då.
25Mar
Lördagen den 22 sept 2001 var älgjakten i full gång på såtet Åliddalen /Bräntet.
Hade själv dragit passet Borstmyren, där det sällan passerade någon älg. Sist det begav sig att en älg gick mitt över myren under jakttid vet jag med säkerhet var 1951. Kan förmodligen ha skjutits någon älg i anslutning till passet under senare tid, men det har jag i så fall förträngt.
Satt i godan ro där på passet och som vanligt börjat inventera ryggsäckens innehåll.
Plötsligt hörs två snabba skarpa skott– sen följer tystnad— men efter en stund sprakar det till i radion. Det är jaktledaren som frågar: Vad händer? Svaret kommer så sakteliga, det kom en tjur som jag sköt på ,men den drog iväg in i riset. Ja då väntar vi någon timme innan vi gör eftersök.
Markera bara skottplatsen. Ja så blev det så småningom eftersök. Det vändes ut och in på varenda skogsdunge och varenda myr finkammades. Utan resultat , tjuren var försvunnen och många timmar gick till spillo. Men allt gjordes rätt och riktigt efter regelboken. När resultatet av eftersöket kom tog jag upp pennstumpen jag hade i jackfickan och skrev följande.
Sådant händer
Ett skott som var ämnat för bogen
kanske tog mellan rumpan och skogen
och tjuren med kronan så grann
den bara i fjärran försvann.
På Borstmyren stillheten rår
på kronhygget söker man spår
man kollar hur allt har gått till
och går bort dit hundarna vill
nu har man sökt genom Granåsen
det bli nog inget kött bara såsen
man har sökt i vart enda buskage
och drömmen om stortjur´n gått i kras
Det är nåt som händer oss alla
till slut skall ett bomskott falla
och kvalen man lider är många
trots eftersök i timmar så långa
,
Tags: Diverse
21Mar
Första bilen i min ägo var en Folkvagn bubbla av årsmodell 1954, den kostade då sprillans ny, ungefär 7000 kronor. Bodde då kvar på torpet och bilen köpte far och jag tillsammans.
Nu var lyckan fullständig. Slut med att sitta på motorcykel till och från timmerskogen. En del avverkningar låg ibland utanför skidavstånd, vissa gånger när man med genomblöta kläder satte sig på motorhojen i 20graders kyla för att åka hem, blev kläderna som ispansar. Fick ibland sitta länge framför järnspisen och ”tina upp” Vad hade då detta med änglavakt att göra? Bara lugn, så småningom kommer det men först i slutet av detta inlägg.
Jo som sagt en del av lyckan bestod också av att kunna flänga iväg in till stan oberoende av väder.
Bensinen var ganska billig då. Tankning för 10 spänn då kunde man köra runt i stan både lördag och söndagkväll.
Trött blev man ju av nattsuddet, så en söndagkväll på väg hem somnade jag bakom ratten och voltade bubblan mitt i byn Knaften. Till historien hör att när vi byggde vårt hus 1976 så blev det precis i kurvan där jag voltade. Säljaren på bilfirman visste nog vad han gjorde för han rådde mej att ta ett halvårs katastrofförsäkring så jag blev ju skadeslös tack vare det.
Men nu hade bilfirman bytt från VW till Volvo så det blev en PV444 för 11900:- fabriksny.
Efter ett par år och några bilbyten så blev det PV Sport. Den tiden var den ansedd som en riktig racermaskin med 90 hästkrafter och en toppfart på 160km/tim. enligt mätaren. Oj vad det gick undan efter grusvägarna för hastighetsbegränsningar var inte uppfunnet ännu.
Nu börjar äntligen det som rubriken syftar på. På vägen hem från Lycksele efter att ha passerat Tannbäcken börjar raksträckorna. Fick snabbt upp bilen i 140 km fart, gruset sprutade och jag njöt av fartens tjusning. Vid andra gården där på rakan fanns före vägomläggningen ett litet backkrön med mycket begränsad sikt. Väl uppe på backkrönet ser jag till min förskräckelse att bondmoran släpper ut kreatur från hägnet och ut på vägen. Tre stora kossor såg ut att uppta hela vägen. Med den farten och siksträckan var det hela över på två (2) sekunder (efterhandsrekonstruktion), hann trycka på bromsen, fick sladd i lösgruset, hamnade över på andra sidan vägen och på väg ner i ett stort krondike. Hur jag ungick korna och diket är för mig en gåta. Men har haft en mor som alltid varit väldigt gudfruktig. Hon har lagt mycket energi på böner för att skydda mej framförallt under mina bilutflykter. Om det inte var änglavakt som räddade mej den gången då vet jag inte. För det var definitivt inte skicklighet. Men jag lärde mig mycket av den händelsen. För det första att inte fara dåraktigt omkring efter grusvägarna för allt kan vara slut på ett par sekunder. För det andra att bön är nog bra ,förutsatt att man har en tro.
19Mar
Det finns nog inget gott som inte har något negativt. Det konstaterades för ca. ett år sedan att mitt blodtryck ibland var lite i överkant, speciellt en gång när jag blev “blåst” på tid på en vårdcentral, samt att kolesterolen borde dämpas en aning. fick recept och traskade iväg till apoteket, hämtade ut två sorter och började medicinera. Gick bra första veckorna men sedan blev magen som förbytt. Började må så illa att det var problem att äta annat än flytande som nypon/blåbärssoppa. Tappade 6 kg på 3 veckor, vilket i och för sig var bra för det fanns att ta av.
Nytt läkarbesök , byte av tabletter samt en tilläggstablett typ losec för magen. Så småningom blev det bättre men fortfarande smärre överkomliga komplikationer. Så det fungerar hyggligt och blodtrycket ligger på en låg och bra nivå. Kallas också för kontroll ibland.
Sedan var det detta med svininfluensan.Fnderade mycket på det läkemedel som erbjöds.
Enär tillverkaren lyckades skriva sig fri från ev. komplikationer och fick staten att svara för följderna.
Tvekade länge men till sist i november tog jag beslutet om en injektion. Har ju diagnosen kronisk obstruktiv lungsjukdom (kol). Har man rökt ( slutade 1980) så blir diagnosen ovillkorligen kol. Enligt min husläkare så har jag numera en lätt kol. Har sedan fått något som heter spiriva som skall hjälpa till att få upp lungkapaciteten. Och faktiskt så vid sista spirometrin så var mitt
“blås” 103% räknat från ett värde som tagits fram med faktorerna längd vikt och ålder. D.v.s. så låg jag över det förväntade värdet,och det känns också bättre. Men trots alla undersökningar under årens gång och olika vetenskapliga fakta så är jag inte helt överens med vetenskapen om att min kol enbart härrör från rökning. Det finns nämligen i generna något som också borde bidra med en del. Min mor hade likartade symtom utan att ens hållit i en cigarett eller pipa.
Det blev en lång utvikning om varför jag till slut tog sprutan. Tydligen så överlevde jag biverkningarna eftersom jag nu sitter och skriver. Men jag har otvetydligt haft lunginflamation
två (2) gånger, nu senast i januari. Man kan ju fråga sig varför??
Tags: Diverse
Recent Comments