• 07Jun

    På hemväg från storstan Lycksele i dag inträffade någonting ganska ovanligt.
    När jag passerade Mettjärmyren såg jag att det låg någonting i ett djupt vattenfyllt dike.

    Stannade ,slog på varningsblinkers och klev ur bilen för att titta. I vattnet låg att litet rödbrunt djur med benen i onaturlig ställning och nästan bara huvudet ovanför vattenytan. Det syntes att djuret inte kunde ta sig upp därifrån. En annan bybo kom strax efter mig och även han stannade. Vi konstaterade att det var en älgkalv av årets nyaste modell. Det såg ut som den var trafikskadad och vi enades om att dra upp den ur vattnet för att se om något var brutet. Den var väldigt liten och lätt och den nytillkomne bybon bar den till andra sidan vägen där det var bättre terräng.

    Där låg älgkalven och flämtade en lång stund och såg ut mera död än levande. Plötsligt reste den sig upp och på långa vingliga ben försvann den in i skogen. Av älgkon syntes inte ett spår under hela tiden vi var där. Kanske björnen redan varit framme och sparat kalven som efterrätt.

    Men förhoppningsvis fanns hon någonstans i omgivningarna och i så fall söker hon nog igen sin avkomma. Om inte, ja det får man ju inte veta.

    Så här efteråt undrar jag nog om det var rätt eller fel att “lägga sig i “men den var så oerhört söt och såg så ledsen ut. Annars har man ju kunnat låta naturen ha sin gång och fått ha dåligt samvete. Sen kan jag ju inte förstå hur man kan skjuta på sådana små stackare när nu älgjakten snart är här.


    Tags:

  • 03Jun

    Häromdagen skulle jag baka Tärnakaka, det där “gobrödet” som passar så ypperligt till kvällsfika tillsammans med varm mjölkchoklad. Tog fram degblandare och mjölburkar samt övriga tillbehör och  började “stöpa. ”Hörde ett konstigt ljud som jag inte riktigt kunde identifiera. Det skramlar nog i plåtburkarna eller blandaren tänkte jag. När degen är klar för bakning  lägger jag alltid bänkskärbrädan på spisen för att få ett extra bord att klämma ut kakorna på. Sammalunda gjorde jag den här gången. Kom då nära köksfläkten och då föll poletten ner. Det var från fläkten som ljudet kom. Plockade ned filter och fläkthjul för att undersöka. Petade upp plåtarna som fungerar som stopp för kallras på vintern. Då blev det ett förfärligt flaxande i fläktröret. Svårt att se något där det var både trångt och krokigt så jag beslöt att baka ut degen för att sedan plocka ned kryddhyllan för att komma åt att ta loss fläktröret. Men jag satte tillbaka fläkthjulet och vred på högsta fart på fläkten. När kakorna var klara och ställda på jäsning stängde jag fläkten och lyssnade. Knäpp tyst  i röret. Petade även upp plåtarna men ingen fågel. Tydligen blev det så kraftiga uppåtvindar med filtret borta att fågeln drogs iväg av lufströmmen. Lika glad var jag men gladast var nog fågeln. Och han tackade  för hjälpen. För morgonen efteråt satt en fågel alldeles utanför förstukvisten och spelade så vackert. Och att den var “rörfågeln” är jag säker på för det luktade matos om den.


    Tags:

   Next Entries »

Recent Comments

  • Jag är säker på att det blir suxe!...
  • Kusligt spännande. Elkonvertering låter som om dom ska sä...
  • Jag är skeptisk. Tyvärr fungerar sånt oftast illa... Det...
  • Lycka till!...
  • Ja Så sant som du säger hoppet ska man inte ge upp. Idag h...