Fabuleringar från Knaften

Har lyssnat lite förstrött på hur partierna bjuder över varandra. Som pensionär kan man nog efter valet köra omkring i bil av nyaste snitt som drivs med morotssaft eller något liknande. Boende på landsbygden så vet ju alla att det är tätt mellan mackarna som har miljövänligt bränsle.

Minns nog efter förra valet hur guld och gröna skogar för pensionärer i verkligheten förvandlades till sänkta pensioner.
Senaste utspelet hörde jag i morse. Det var att anställa så många förskollärare att snart får väl varje barn en egen lärare. Lite överdrivet förstås.

Så här dagarna före valet finns inga gränser på det som utlovas. Skulle man lägga ihop kostnaderna för alla löften då skulle det fattas hur många miljarder som helst.

Partiledardebatterna ger inte speciellt mycket, oftast blir det beskyllningar och motbeskyllningar.
vi som “överlevt”så där 20-tal val vet ju att efter valet händer inte speciellt mycket.
Som det nu har blivit så finns ju bara 2 alternativ. Antingen höger eller vänster.

Mona hon har det inte så lätt
driva politik efter Marias recept
Lars står ju helst bara och myser
Om man ser Peter då man ryser
Fredrik han har nog också ett sjå
För Maud bara pratar och pratar på
Janne vill helst på skolan  sätta pli
Och Göran tar helst familjens parti
I varje block verkar enigheten råda
Motsättningarna dölja lyckas båda
Välja alliansen eller en rödgrön röra
Det vete sjutton hur man ska göra
Nisse

För en gammal man som vuxit upp i skenet av karbid/primuslampa är den utveckling som varit under min livstid helt fantastiskt. När el och tele kom till landsbygden under början och slutet av 40-talet då öppnade sig en ny värld, man kunde ringa till nästa by och genom att trycka på en knapp så flödade ljuset. Och sedan rusade utvecklingen vidare med tv , mobiltelefon datorer mm. Till och med timmerhuggarna blev museiföremål när skördarna gjorde sitt intåg. Närhelst jag passerar en skördare i arbete så brukar jag stanna till och se på hur träden slukas i rasande fart.  Tänker då på vilket omänskligt slit det var för en tolvåring med timmerhuggning. Nåväl, det där med manuellt   skogsarbete och bo i dragiga kojor är ju historia och kan för de yngre generationerna beses på Skogsmuseet i Lycksele.

När vi 1990 skaffade dator så trodde jag väl inte att man kanske skulle ha så stor nytta av den.
Första uppkopplingen gick via telefonen och tog så lång tid att det hade nog varit snabbare med en racercykel, sen var ju också telefonen blockerad för samtal. Så småningom blev det bättre uppkopplingar och hemmabruket av dator  ökade. Helt plötsligt hade jag blivit  beroende. Att använda dator hade blivit en mångatimmarsvana varje dag. För ungefär 10 dagar sedan blev det katastrofläge. datorburken fick fnatt och plötsligt kände man sig helt isolerad från yttervärlden.
Men tack vara snälla släktingar fick jag efter några dagar en nöduppkoppling som fungerade riktigt bra.( Tack Magnus och Lars)  I kväll kom så den nya datorn fulltankad ock klar och min kära hustru som sköter det tekniska såg till att allt fungerade. Hade just blivit klart när det plingade på dörren.
Jag satt vid datorn vid fönstret så jag såg när besökarna kom. Aha tänkte jag, nu är det dags att sälja lördagsfrallan för skolresan. Men där bet jag mig i tummen. Det visade sig att dom trevliga pojkarna kom från vår it-.leverantör net 1.  Dom kom med en ny trådlös router. Så i stället för den gamla med en antenn se det nu ut som en mindre älgkrona.  Det var väl kanske att ta i , det blev fyra antenner. Så nu är ordningen återställd, nu är det bara att surfa, skriva och allt möjligt annat.

Den första september landade en bisvärm hos bidrottningen  vid vår villa i Knaften.
Jag som drönare agerade  rockslusk, tog emot besökarna och hälsade välkommen.
Skämt åsido så var det dags för den årliga höstfesten.  Frivilligarbetarna vid kupan, Röda Korsets lokal i Lycksele, brukar varje höst samlas för en gemensam måltid för att stärka gemenskapen ytterligare. I år vankades surströmming original, som file samt matjesill med gräddfil och gräslök.
Även färsk mandelpotatis och tunnbröd naturligtvis. Stämningen var på topp på alla de närvarande.
14 personer deltog, några saknades av olika anledningar. Ett v65 tips kollades även under kvällen och när resultatet blev känt tyckte jag att det var dags att ta fram travtipparvalsen som jag skrev efter en totalt misslyckad v75 helg. Karin B hjälpte mig  med sången. Men även det som är trevligt måste ha en ände så vid sena kvällen tackade alla för sig och åkte hem till sina kupor, förlåt hem. Men minnet av en trevlig fest kommer att bestå.