Varje gång en ny dag gryr bör man tänka positiva tankar, eller åtminstone försöka.
Om Du är i arbetande ålder och ibland känner vantrivsel i ditt arbete, försök att tänka på någon/några dagar som varit bra. Är Du i icke arbetande ålder eller av andra orsaker inte har något arbete att gå till, försök ändå tänka på det som varit bra. Om nattsömnen varit usel på grund av olika orsaker,
Du känner Dig trött och sliten, försök att se framåt. För det kan ju inte bli sämre utan enbart bättre.
Och hjälper inte det som sagts, så kan Du väl försöka komma ihåg det kinesiska ordspråket:
NY DAG NYTT LJUS NYTT HOPP.
-
30Jan
-
26Jan
En sann berättelse från 1940- talet. Jaktlaget hade en vuxen älg kvar av tilldelningen. Även det kvarvarande djuret sköts. Man hade en byggnad där man styckade älgar, och den man som brukade sköta finliret i styckningen tillkallades. Han var nämligen inte medlem i laget.
När styckaren kom var älgen som brukligt nertagen och grovt delad, det vill säga bogar och lår losstagna och även ryggraden. Efter en lång stund utbrister den tillkallade styckaren: Men hä va då för märkvärdit sä lång en rygg den här älgen hadd. Ja ha då allri vure vä om na töcke förut.
Det var nämligen så att jaktlaget hade skjutit 2 vuxna älgar för mycket. Och man hade då blandat in ryggarna från dessa. Lår och bogar från dessa extra älgar hade man själva tagit hand om. Det hade ju varit för uppenbart om en älg hade haft 6 bogar och lika många lår. Jaktlaget höll med styckaren om att det hade varit en ovanligt lång älg. Allt blev så småningom klart och inget mer sades om detta. Men förmodligen så anade nog den tillkallade hjälpen att det var något skumt.
Men det med “egen” extra tilldelning var ju ofta mer en regel än ett undantag. -
25Jan
Under mitt sökande efter uppgifter om affärerna i vår by fick jag mig en historia till livs.
Och naturligtvis är den från den gamla goda tiden då tjuvjakt var mer en regel än ett undantag.
Landsfiskalen, en mäktig person den tiden, var i byn för att utreda en tjuvjakt.
Han förhörde en äldre dam som kände sig tvingad att lämna vissa uppgifter som hon hört av någon. Landsfiskalen: Var har ni fått dom här uppgifterna ifrån?
Damen svarade: Borti fölke, borti lufta, borti byn.
Sedan slog hon ut med armarna liksom för att visa att det kunde vara vart som helst i byn.
Därmed hade hon vittnat färdigt och inte avslöjat någon. -
25Jan
I den gamla goda tiden, eller under 1930-talet, bildades en skytteföring i Knaften*. Skjutbanan var belägen strax utanför byn. Ungefär där nuvarande elljusspåret svänger upp på Fröjdliden låg vallen för kulfånget. Där i närheten behövdes även ett förråd för tavlor mm. och allt som hör fältskjutning till. Därför byggdes den lokal som kom att kallas “Målboa”***.
Tydligen hade man byggt ett ganska fint “förråd” med ett riktigt golv av spontat kärnvirke.
Ganska snart kom man på att det var ett utmärkt ställe för att anordna danser. Lite avskilt från byn som på den tiden hade en mycket stark religiös kultur. På byadanser, och för övrigt de flesta danser även i dag, förekom och förekommer ett visst bruk av brända och destillerade drycker.
Och verkningarna detta resulterade ibland i tråkigheter som t.ex. slagsmål**. Sen var dansbanan sedd som en olämplig plast för dom yngre. Musiken sköttes ibland av en spelman från Nyby, men ofta var det en grammofon som stod för underhållningen. Danserna fortsatte en bit in på 1940-talet. Efter krigets slut började det ju finnas bensin att köpa så då kunde med olika fordon
ta sig till andra nöjesställen.
* Skytteföreningen upplöstes under 1990-talet.
** Angående slagsmål förr så gjorde man upp som gentlemän. Om nån fick sig en törn, inte sprang man till polisen och ojade sig med anmälan och motanmälan som följd.
*** Målboa revs 1956/57.
Även i Vänjaurbäck hade man sin dansbana en bit utanför byn. Solgläntan är det namn som jag hör nämnas. När jag började skolan i Vänjaurbäck 1941 fanns nog inte själva dansbanan kvar, men en glänta i skogen visade var den funnits. -
24Jan
Har i dag besökt ett äldre par som har ett bra grepp om affärernas historia i byn. Med hjälp av deras fantastiska minne samt en del anteckningar i form av gamla affärsnotor och kassaböcker har jag fått en bra bild av affärslivet från början till slutet. Den första affären var Alfred Jonssons filial som kom 1905 och några år framåt. Därefter kom Holmbergs i början på 1920-talet*. Vidare Familjen Hjalmar Norbergs “nyboa” 1930 och ett antal år framåt.
Jakob Unèe 1921-1948, “Svennes” 1937-1970. Konsum 1921-1993. De tre sista åren var konsum i den nybyggda affärslokalen som byborna byggt gemensamt och ideellt. Årsskiftet 1993/94 lade konsum ned affären och istället blev affären privatägd. Sedan kom det oundvikliga slutet den 31/12 1998. Då var det sluthandlat i byn av förståeliga skäl. När dom stora leverantörerna inte ville/kunde leverera varor på samma villkor som i stan blev ju prisbilden ohållbar.
Som man ser så fanns det under en ganska lång tid fyra affärer samtidigt. När man så betänker att medan Knaften ännu var en bondby, hade de flesta hushållen en del saker själva. Som bl.a. kött, mjölk och även smör. Detta styrker kanske det jag tidigare skrivit om att maten var mycket dyrare förr i förhållande till inkomsten**. Med andra ord kanske marginalerna var något bättre.
* Tidpunkten ej 100% säkerställd.
http://www.knaften.se/2010/10/18/upp-till-bevis/ ** Länk till prisjämförelse.
Recent Comments