Hade fått ett telefonsamtal från Kupan(Röda Korset) Kommande vecka är det deras tur att ordna med fika till veckoträffen på äldreboendet Smedsberget. Personalen på Kupan hade sett mitt recept på tärnakaka som finns på min blogg. Längst ner på receptet står det även. att vid problem så kan man ringa “bakjouren.” Så i dag var det dags. Packade in mitt mobila bakbord, degblandaren, samt diverse nödvändiga attiraljer, i bilen, och begav mig iväg. Hämtade eleverna på kupan och åkte till Smedsberget. Började med att inspektera spisen/ugnen. Kunde snart se att det var en spis med endast en ugn, och att årsmodellen var nästan samma som jag själv. Det visade sig sedan att ugnen gräddade ojämnt, men det gör för övrigt alla ugnar med några år på nacken.
Gjorde i ordning degen och visade första kakan. Sedan fick eleverna ta över och sköta sig själva, vilket dom gjorde mycket bra. Vi hann även med en mugg kaffe och en bit nybakt och det smakade som vanligt bra. Efter 3 timmar och en deg av 1,5 liter vätska var det klart. Naturligtvis så var det laktosfritt. Receptet finns på denna länk:http:/http://www.knaften.se/2007/09/19/trnakaka/
-
25Feb
-
23Feb
1947 började jag min timmerhuggarbana på kronoparken Örålandet. Ett par år senare var där ett hygge på över 100 hektar. Vadå ensam? Nej självklart hade jag inte ensam åstadkommit hela detta kalhygge. Runt 50- talet skulle då detta hygge brännas. Jag och en granne hade utsetts till att sköta tändningen. Vi fick varsin fotogenspruta, med pumpanordning, som rymde 20 liter. Denna spruta var som en eldkastare när man pumpat upp trycket. Den bars på ryggen som en ryggsäck och den läkte så där lagom att skjortan var blöt hela tiden. Hygget var kvadratiskt med ca kilometerlånga sidor. Man började alltid med att bränna av sidan mot vinden, för att minimera risken för att elden skulle sprida sig i fel riktning. Ett ganska hett jobb och med all den besvärande rök som låg på under de timmar det tog. Sedan var det att traska vidare runt hygget för att tända i medvind. Det tog nästan hela dagen innan det mesta var tänt. När det mesta var bränt fick de flesta av personalen gå hem sent på kvällen. Men jag och några tappra till fick uppdraget att patrullera runt hygget hela natten. Det var ganska sent på hösten så det var mörkt. Men det var en fördel då såg man lättare var eldhärdarna var. Klockan nio dagen efter fick vi avlösning . Då hade vi så att säga varit i elden i 26 timmar. Men det klart vi fick ju betalt . Men det var skönt att få gå hem och byta de fotogenstinkande kläderna. Och många dagar hostade man av all rök man fått i sig.
Kanske det var början till det som påstås vara KOL. -
23Feb
Att guldet blev till sand är ju en välkänd låt. I detta fall, när det rör den planerade gruvan i Fäboliden, kan man kanske ställa frågan: Blir guldet till gråberg igen?.
För bra många år sedan var stor rusch inom kommunens gränser. Bergborrmaskinerna gick dygnet runt i jakt på mineraler, framförallt då guld. Kilometervis med borrkärnor förpackades i trälådor för vidare analys. Så småningom kom ett glädjande besked att i Fäboliden fanns mycket guld att hämta. Folket i kommunen, och framförallt i stadsledningen, pratade ofta och gärna om vilket guldläge det blivit för kommunen. Småspararna såg med glädje hur deras aktier steg. Så gick några år och en ny bedömning av guldhalten gjordes av en oberoende konsult. Nu blev det lite mindre optimistiska tonarter. Ävenså ett sjunkande värde på goldaktierna följde av denna nya analys.
Men fortfarande fanns optimismen kvar.
Förra veckan kunde man i länstidningarna se ett pressmeddelande från Lappland Goldminers:
Att extern lånefinansiering av Fäboliden,till för bolaget acceptabla villkor, i dag är begränsade.
Långivande banker använder guldprisantaganden, som är betydligt lägre än dagens priser, i sina utvärderingar. Därför avvaktar företaget med ytterligare insatser för att slutföra en feasibility studie.
(en studie om en plan är värd att genomföra)
När detta meddelande kom sjönk aktien några kronor på direkten. Men som småsparare är det bara att ha is i magen, än är förmodligen inte sista ordet sagt. Mycket kan hända under ett par år.
Sedan måste man betänka att allt spel om pengar är ju ett risktagande. Oavsett om det gäller aktier, trav, lotto eller vilken som helst spelform. En viktig sak att tänka på: Hur bra oddsen än verkar vara, spela aldrig för lånade pengar.
Ett berg med guld vi hade
men frågan är nu ska de
att till ett gråberg åter bli
ett guldläge gått oss förbi? -
21Feb
Sitter vid köksbordet och ser solen gå ned i västsydväst. Aftonrodnaden säger enligt gammal
tradition att det skall bli en vacker natt , fri från nederbörd.
Den tråkiga tid när solen bara syntes ca 4 timmar är nu förbi. Minns sedan barndomen att det var bra när solen passerade över både lilla och stora anträskberget. Det var liksom ett mått på att
mörkret började ge vika för en ljusare tid. Och att man började se fram emot en kommande vår.
Visserligen kan det vara mycket “skitväder” kvar men ljuset kan ändå ingen ta ifrån oss.
Håller på att vara i slutet av den senaste kuren antibiotika, för vilken gång i ordningen har jag förträngt. Tycker mig förnimma att en del av kraften börjar återkomma, må så vara att det går i snigelfart. I mars månad skall jag få deltaga i något som heter KOL-skola. Vad som där sker får jag väl återkomma till. Om det nu verkligen är KOL som jag lider av. Helt plötsligt har det kanske uppstått en viss tveksamhet. Har själv alltid hävdat att en del av besvären härrör från det genetiska arvet. Men det är ju alltid svårt att få gehör för sådana påståenden, enär symptomen allt för mycket liknar KOL. Återkommer ju som sagt efter KOL-skolan om detta också.
Med detta inlägg hoppas jag åter vara “på banan” efter en mycket tung och nedbrytande period. -
13Feb
De envisa biverkningar som plågat mig de senaste 8 månaderna verkar äntligen ge med sig en del.
Den senaste veckan har jag äntligen fått sova så pass mycket som 3 timmar i en följd. Eventuellt kan det förstås bero på att verkningarna av föregående spruta avtar. Men det visar sig den 24 februari när det är dags för nästa injektion. Vad som nu stör nattsömnen är en riktigt otäck halsinfektion. Har hostat oavbrutet i mer än en vecka, när jag väl somnat vaknar jag av att det är tätt i halsen. Sedan har jag “tappat” rösten för tredje dygnet i följd, bara det är inte så kul. Undrar ibland om jag någonsin kan få känna mig pigg. I morgon skall jag försöka få en tid hos läkare på HC. Skall även höra efter om man vaccineras mot lunginflammation. Det har varit lite för många de senaste 16 månaderna. Om det nu finns någon hjälp att få ska jag sluta klaga och skriva om någonting trevligt och/eller intressant. Så det är meningen att det skall vara slutklagat, men konstigt nog känns det alltid en liten gnutta bättre om man får “dela med sig”.
Men jag litar ändå på skriften som säger: Ingen människa skall läggas på större börda än vad den orkar bära.
Recent Comments