31Okt
Nu är det slut på flaggandet på Ponderosa 34:an. I dag försvann u-balkarna som hållit den gamla trästången i någorlunda lodrät ställning. Med litet pocket-elverk och vinkelslip så lyckades jag fälla balkarna.Det var skönt att ha kudden med sig så kunde man vila lite medan kapskivan nötte på. Men betongfundamentet sparas för det är perfekt att fästa en plaststång där. Men det är klart att hackspetten, som hade verkstad längst uppe i trästången, blir nog inte så glad.
Hackspetten muttrade lite där han satt på ledningen.
31Okt
I början av 1970-talet så var jag under 5 somrar stationerad I Umeå. Det var markarbeten på det område som tillhörde Universitetet. När jag för en dryg månad sedan bodde på hotell Björken kunde jag med egna ögon konstatera att hela området hade haft en lavinartad utbyggnad. Knappt att det gick att känna igen sig där. Men det är dock oväsentligt för detta inlägg skall handla om något helt annat. Under de 5 åren hade hyrt ett rum i Innertavle som jag nyttjade på veckorna. Blev bekant med mågen åt hyresvärdinnan. Han var liksom jag intresserad av spel, i detta fall tennis. En variant som vi spelade på en gammal åkerteg som var både knölig och annat. När gräset var blött var det svårt att hålla sig på fötterna. Efter ett tag föreslog jag att vi skulle bygga en egen bana på hans gårdstomt. Det fanns gott om plats. Han tyckte det lät bra. Arbetsfördelningen var den att jag skulle ombesörja materialet till banan och kompisen skulle ordna en traktor som jämnade till marken. Avvägde så att planen skulle bli helt horisontell. Vi jobbade stenhårt med krattning, plocka sten som det var gott om samt avjämning. Sedan ut med stenmjölet. Vattna och bulta om och om igen.
Det blev en rackarns fin tennisbana med de rätta måtten. Och kunde man inte arbeta sig trött på dagen så sprang man sig trött på kvällen. Det var många hårda timmar . En kväll när jag pressade motståndaren så råkade kan komma utanför banan på ena kortsidan. Där stod en rätt grov björk ett par meter från banan. Kompisen råkade springa rakt in i björken. Det blev en redig smäll. Björken stod pall men det blev en krok på stammen. Kompisen hamnade i ryggläge direkt. Det kan inte hjälpas men jag skrattade hejdlöst. Nåväl det blev inga bestående men som tur var. Av den fina banan blev, sedan jag slutade i Umeå, en igenväxt gräsyta. Men det är en av jämnaste gräsmattor man kan skåda. Och hur mår björken? Nästa gång jag hälsar på skall jag kolla om tvärkroken fortfarande syns.
29Okt
Efter lunchen föreslog jag att vi kanske skulle ta med en termos med kaffe och åka ner till ån. I akt ock mening att kanske se något intressant att fotografera. Samt att kunna skriva en snutt om något.
Har ju sett att många tittat in på min blogg och konstaterat att intet nytt. Jag går ner och knypplar ett tag svarade hustrun, så du kan väl fylla termosen när du tycket det är lagom. Ett par timmar senare var vi på väg. Otroligt nog är det både plusgrader och snöfritt, trots att vi snart skall börja november. Alla dom vackra höstfärgerna har dock fallit ner och bleknat så det är väl närmast något från djurlivet man hoppas få se. Väl nere vid ån så bestämde vi oss för att åka till Vimyrdammens fikaplats för att där dricka kaffe.
Här ser man fågelsjön i bakgrunden . Men inte en fågel så långt ögat når. “Svånnarna” har nog dragit söderut.
Fotot är på Vimyrbäcken strax före “grena”.*Kom då osökt att tänka på hur strävsamt det var med bäckflottningen. Trånga passager och tidigt på våren alltid djup snö för fotfolket.
Hemfärden fortsatte sedan via Vänjaurbäck.
Passade på at ta en bild på skolan som jag lämnade för gott 1947 på våren. Man kan även se småskolan där klass ett och två huserade med Betty som lärarinna.
Först när vi hade 100 meter till vårt hus hände det äntligen något. I hyggeskanten nedanför huset hade en älghund ställt flera älgar. Inom byn är fredat område så inget skjutande följde. Fick äntligen min bild om även lite halvlångt håll.
Här kan man skönja älgarna. Så småningom drog dom iväg ner i skogen. Hade sett jägarna tidigare så jag förmodar att det var eldberedskap nedanför byn. Efter en stund hemma så kopplade jag kameran till datorn. Vad ser jag då om inte älgarna igen. Dom har tydligen känt vittringen av jägarna, vänt om och är nu på väg att korsa byavägen. Snabbt ut på balkongen med kameran och hinner få med älgarna och till och med hunden på bild.
Här på mellersta kortet kan man se hunden precis vid tallen. och på det sista så lämnar älgarna området för gott. Alltså ett lyckligt slut samtidigt som jag fick mina bilder.
* Grena= sammanflödet mellan Vimyr/Vänjaurbäcken.
Och glöm nu inte bort att ställa tillbaks klockan.
27Okt
Under senare delen av sommaren utgick ett påbud från Samhällsbyggnadsförvaltningen att alla avfallskärl skulle placeras annorlunda än tidigare. Noggranna instruktioner i fyra punkter, hade skickats ut, där det sades hur kärlet skulle placeras och vändas. En enkel och lätt förståelig instruktion. Trots detta så skapade punkt fyra en del bryderier. I försöket att vara perfektionist så började jag undra över om plant betydde samma sak som horisontellt. Enär vägen, där kärlet placeras, lutar rätt brant så fanns det ju en viss tvekan. Men då sade sunda förnuftet att om bilen lutar borde också kärlet kunna luta.
Nåväl, flera tömningsperioder förflöt och tömningen skedde som vanligt tidigt på morgonen och med den vanliga bilen. Men idag en bit in på förmiddagen fick jag en uppenbarelse. Den nya bilen kom, och den kom från motsatt håll än tidigare. Hann ta fram kameran och föreviga denna högtidliga stund. Och fick se hur en stor och kraftig arm rörde sig ut från bilen, greppade kärlet och tömde, samt ställde tillbaks det på samma plats, smidig och bra. Så körde bilen iväg till nästa tömningsplats. Att kärlet där välte, så att chauffören fick kliva ur bilen, berodde väl på någon orsak som jag inte skall bry mig i, enär det inte skedde på min tömningsplats.
Bilder i tur och ordning. Ta tag, lyft upp och töm, ställ tillbaka. Det är nog en bra ide att slippa hoppa ut och in i bilen en massa gånger. Speciellt på vintern med alla isfläckar runt kärlen.
25Okt
Onsdagen den 26 oktober blir förhoppningsvis en intressant dag. Då får vi “storfrämmande “ till byn. Då kommer några personer på besök som representanter för DAUM. Och vad betydeder nu detta namn? Så här är det: Institut för språk och folkminnen. Eller Dialekt-,ortsnamn- och folkminnesarkivet i Umeå. (DAUM). Har själv bidragit med en del berättelser som finns på min blogg, och även några, som av andra anses som, skrönor. Det blir nog intressant att träffa personerna och få höra vad dom egentligen söker och om inlämnade bidrag har något att tillföra. Lär nog återkomma efter morgondagen.
För övrigt kan jag säga att det är skönt att ha hustrun hemma igen. Alla 10 som varit kandidater till årets pärla fick diplom blommor och ryggsäck. Dessutom en blomvas som var designad till Prinsessan Viktorias bröllop. Min “egen” pärla hälsar att hon är helnöjd med resan och att den ende deltagande mannen blev årets pärla inte hade någon betydelse. Det var ju vinst nog att få åka med på resan. Det var över etthundra föreslagna till tävlingen så man kan ju säga att de 10 som till slut blev uttagna redan hade fått en vinst.
Recent Comments