Det här är min historia, då nu och kommande. Här behandlar jag gammal historia nuvarande historia och kommande historia. Jag hoppas att du hittar något att läsa som förgyller din dag. Välkommen.
I dag var min kära hustru, även kallad Tyra 2, hemma. Då blev det lite inre tjänst för mig. 
Medan frun satt vid turboknyppeldynan blev jag tilldelad 18 stycken garnhärvor som skulle omvandlas till lika många nystan, och snygga dessutom. Tack vare en “fanatiskt” fin Japansk uppfinning så kunde även en amatör fixa till snygga nystan. Så här ser underverket ut. 
Men jag hann ändå städa det planerade. Vilket var det f.d. pingisrummet som numera används till lite utav varje.
I lördags skulle min hustru vara barnvakt åt barnbarnen i stan. Jag själv hade planerat att vara hemma och se sport på tv. Elda i kaminen och ha det varmt och gôtt. Men natten mot lördag kom ju “Berit” vinande från väster med strömavbrott som följd. Tänkte då smart att jag kan väl åka med in till “stad i ljus”för att säkerställa tv-tittandet. Barnens föräldrar skulle på personalfest på hotellet och åkte iväg strax efter klockan arton. Vid halv sjutiden skulle det lagas till nattmålet för barnen.
Helt plötsligt blev det nattsvart i huset. Där satt vi i mörkret utan att veta av tändstickor eller ficklampa. All bebyggelse på norra sidan av älven verkade vara mörklagt, så även hotellet. Som tur var ringde den omtänksamma modern till barnen så det löste sig med att tända ljus.Men det var värre att värma maten till barnen. Jag har ju vuxit upp utan elström så lösningen blev att värma vällingen i ett rostfritt fat med 4 värmeljus under. Dryga timmen var det strömlöst. Sedan blev det efter tag ytterligare avbrott men ett kortare.Så det där med att säkerställa tv-tittandet fungerade inte så bra denna gången.
En liten parantes: Halkan har varit väldigt besvärande. Vägen nedför “kärringåsen “är mycket brant. I lördags såg vägen ut som en skridskobana.Vilket resulterade i denna bild.. 
Fick just nu denna nytagna bild. Den har skickats av min släkting på Gotland. En vacker bild av full blomning. Kan det vara tidig vår eller en sen sommar? Nog verkar vädret vara lite i obalans.
I dag var det dags igen för 3-månaders laddningen av min egen lilla kärnreaktor.
Skulle upp till övervåningen på Stenbergska. Den eländiga hissen blev aldrig ledig så jag fick “hyppel iväg” uppför trappen. Väl uppe tog en trevlig sköterska hand om mej och placerade bränslestaven i mitt bukspäck. Så nu är jag laddad och kan med lätthet hålla ångan(vallningarna) uppe tills nästa gång. Tänk vilka fantastiska saker som finns för att förlänga livet. Men allt har ett pris. Det kostar ungefär 42 kr per dygn att hålla igång reaktorn. Ta det gånger årets dagar och valfritt tusental personer då börjar man förstå landstingets pengaproblem. Men jag är ändå tacksam för den hjälp jag får även om det är ganska jobbigt ibland.
Onsdag 04.00 Det är liksom kört med att sova. Vissa saker kan vara enklare att stå ut med om man sitter uppe. Att fördriva tiden på något sätt underlättar. Får väl ta lite delvis repris på det som hamnat så långt bakåt i bloggen att jag själv knappt hittar igen det. 
Stugan som morfar byggde när han överlät torpet till sin svärson tillika min far.( Detta kort har kusin Harriet skickat) Ett interimstillstånd att börja odla på torpet hade kronans tjänstemän utverkat åt min morfar 1907. Den 14 mars 1908 fick han klart med ett kontrakt på 20 år på skogstorpet Myrliden nr 1 om 3,91 ha. Ungefär 1927 övertog alltså min far torpet och i samband med detta byggdes stugan på bilden. 1958 när flytten från torpet blev ett faktum så fick stugan, som var privat egendom, flyttas från kronans mark. Den drogs dom ca 100 meterna in på bondeskog där den användes som jaktstuga och diverse utflykter. 1967 kom då flyttningen till Öreälven. Där tjänade den som sommarstuga åt mej och min familj. Där bodde vi under delar av 1976 medan vi byggde huset i Knaften där vi nu bor. Något/några år senare överläts den till de personer som ägde marken där stugan placerats efter flytten ner till älven. Och där tar då historien slut för min del.
Men visst var det en vacker plats att ha en stuga på?
Fabuleringar från Knaften is proudly powered by WordPress and FreeUsenext
Entries RSS Comments RSS Login
Recent Comments