Det här är min historia, då nu och kommande. Här behandlar jag gammal historia nuvarande historia och kommande historia. Jag hoppas att du hittar något att läsa som förgyller din dag. Välkommen.
Ute blåser iskall vind
solen smeker ej min kind
inte lätt när det känns tungt
kämpar med att ta det lugnt
Doktor sade du ska vila
ja sa jag försökte smila
men det blir att bara öva
med att arbetslusten döva.
Att från barnaåren späda
ut i arbetslivet genast träda
att bara jobba blev till begär
och aldrig ställa till besvär
Men nu är saken annorlunda
nu måste andra saker stunda
det blir att arbetstakten dämpa
annars man får mot oddsen kämpa.
I dag jag skrivit inget
tror jag tappat stinget
kanske kommer nya dar
som inte alla krafter tar
bra med sömn vore topp
och skönt för sliten kropp
På vägens ren
med magra ben
så helt allèn
där står en ren
Och vägens mitt
han nyss bestritt
men lämnat fritt
så vi är nu kvitt
Nu är det bara
att genast fara
glad att klara
denna trafikfara. 
Efter en utsökt middag och en del fotbollstittande beslöt vi att utnyttja den sena kvällen med en tur till grillplatsen vid Vimyren. Enligt gamla kartor heter det nog Videmyren. Vi tog med den packade “grillsäcken” samt hunden och åkte de 2 milen. Tyvärr började det regna på vägen dit och myggen den välkomnade oss verkligen. Men sedan brasan tänts och regnandet avtagit så blev det en fin sen kväll. Innan vi åkte hem hade den blå himmlen visat sig. 
Grillad falukorv är faktiskt riktigt ätbart när man får göra det vid en öppen eld i den fria naturen
och med nykokt kaffe.
Midsommarkvällens mygg är svår
och regnet det faller om natten
vi åker ändå till grillplatsen vår
vem är väl rädd för lite vatten
Elden i trumman sprakar så glatt
det finns kaffe och korv i säcken
i väster där ropar göken godnatt
och vattnet det porlar i bäcken
Att ute i naturen avkoppling få
är något man alla vill unna
det är lite svårt att detta förstå
att många det får försumma
Vid vägens slut där i Fredrikshall
det satt två passare vid varsin tall
den ene “pencho” den andre me
så samma sak dom nog borde se
Den ene såg älgen rusa fram
och ropade snabbt nu kommer han
det borde för älgen nog varit kört
när passgrannen varningsropet hört
Men denna dag var sig inget likt
och det som hände var rätt unikt
han såg en hare springande för sitt liv
inte en älg som kom med långa kliv
Allt det som hände verkar va en skröna
det som utspelades denna morgon sköna
hur kunde älgen plötsligt skepnad byta
har någons syn kanske börjat tryta?
Nu är det fritt fram att spekulera
för händelsen går ej att annulera
men säkert är det blev ingen färs
i stället det kanske blev “kopparbärsch”
9 september 2005
Fabuleringar från Knaften is proudly powered by WordPress and FreeUsenext
Entries RSS Comments RSS Login
Recent Comments