31Jul
12Jun
Ja självklart blir det förr eller senare, helst senare. Har som tur är framsynta barn som inser att den hjälpande handen börjar mattas en aning. Sista gången sonen och jag gjorde något tillsammans var ungefär för fyra år sedan. Under ett hektiskt dygn lade vi ett golv i lägenheten på Lidingö. Vi möttes i Umeå och åkte bara ner för golvläggningen.´Väldigt varmt, lite sömn och grannar som bankade i väggarna. Men klart blev det och även bra. Sedan den dagen har sonen utvecklat ett verkligt bra handlag på lägenhetsrenovering. Självklart tillsammans med sin fru.
Så i vår kom dottern och sade: Du pappa , Du kan väl lära mig hur man gör när man byter golv i ett rum. Det vill säga, riva upp ända till marken, förstärka golvbjälkar, fixa upp till rätt höjd.
Även göra ny trossbotten, isolera samt lägga nytt golv. Har ju redan fixat några rum på detta sätt så jag svarade att det går nog bra. Mågen, som känner oss båda ganska väl, tyckte då att ni kan väl träna på att jobba ihop. Börja med att bygga 6 st bänkar/förvaringslådor på bron. För i det här fallet har äpplet fallit närmare trädet än vanligt.
I dag var det då dags att börja så där lite lagom. Hämta en del virke och skruv. Det blev i alla fall en låda så nu fattas det 5 st. Oerhört varmt i dag och det är ju alltid en del ställtid. Men början blev ju lovande. Det måste också passa så att mormor kan vara med Agnes.
Här tränas det sågning på den hemgjorda geringslådan med tre olika givna länger.
Skruvning och åter skruvning. Det artar sig bra. Hon dottern håller ett högt tempo. Min abdikering kryper sakta sakta närmare. Avslutningen på lådbyggarutbildningen är bestämd till 14 juni.
09Apr
Det var en gång en man som trodde sig att kunna stämma ett piano. Han skaffade ett därtill avsett verktyg och skred till verket. Första dagen gick ganska bra och pianot lätt hyggligt. Nästa dag var det som om det inte varit stämt. Han konsulterade en specialist som trodde att pianot hade något fel inombords. Mannen bestämde sig för att öppna upp pianot för att kanske se om något var trasigt.
Efter att ha öppnat de vanliga luckorna så kunde han fortfarande inte se något speciellt.
Han tog ytterligare några bitar och sedan några till. Så småningom kunde han se själva “hjärtat”
på pianot. Det bestod av en jättestor och tung gjutjärnshistoria som var ihopsatt med några bastanta trästycken. Det började bli en hel del flisor så mannen flyttade ut pianot först på altanen och sedan på marken. Nu insåg pianostämmaren att han inte hittat vad som var fel. Samtidigt förstod han också att det nog var omöjligt att montera ihop pianot igen. Vad fanns då att göra?. Ja han tänkte att räddas det som räddas kan. Nu fanns nog en enda utväg. Att utvinna allt av metall och sälja det till metallåtervinningen. Då skulle ju i alla fall ägaren få igen en del pengar. Enda trösten i bedrövelsen var att att han, pianostämmaren, inte hade lämnat några som helst garantier på sitt åtagande. Vad ägaren av pianot tyckte passar sig nog inte att skriva om.
Så slutade den sorgliga historien. Men pianostämmaren har bestämt för att det var nog fel bransch.
09Apr
Någon gång, ungefär ett år sedan, vid ett besök i stan, blev jag sugen på ett skrovmål. Gick in på ett näringsställe och fick mitt beställda skrov. Vid bordet bredvid mitt satt två äldre gentlemän som tydligen varit på läkarbesök och väntade på transport längre inåt lappmarken. Kunde inte undgå att höra hur dom dryftade sina olika krämpor. För enkelhetens skull kallar jag gentlemännen för A och B. Då säger A: Jag har haft problem med magen en längre tid. B: har du fått någon klarhet i vad det kan vara? A: Nej, jag har gjort både gastroskopi och rektoskopi. Men fortfarande vet dom ingenting. B: Det var ju lite underligt. A: Nu sist hade jag fått lämna ett avföringsprov. B: Nå blev det något resultat? A: Nä, men när jag kom läkaren i dag så såg han lite road ut. Läkaren: Vad har ni ätit på sista tiden? A: hurså? Läkaren: Det var något konstigt med provet. Det var märkt med ICA.
B.:Va hurdå? Då säger A gapskrattande: Jo du förstår att jag äter ofta äpplen som jag köpt på ICA, och tydligen har jag någon gång glömt att ta bort klisterlappen som sitter på äpplena.
B instämde i skrattet och även jag skrattade med, fastän bortvänd och lite diskret.
Så var var det med det, så var noga med att ta bort klisterlapparna från frukten. Speciellt om ni skall på läkarundersökning.
06Apr
i natt klockan 03:00, när det var dags för ännu en “avkylning av härdsmältan, tittade jag ut genom fönstret. När jag såg hur snön vräkte ner tänkte jag att utearbetet under onsdagen blir nog inställt på grund av otjänlig väderlek. Vet att jag ligger efter med en del mangling, sedan kan nog köksgolvet behöva en uppfräschning. När Milou har varit ute på rast i vårförfallet kan man tydligt följa hans spår inomhus.
Det där med otjänlig väderlek fanns nog inte under 50/60-talet. Minns när far och jag, i slutet av 50-talet hade röjarskiften. Det var på kronoparken Örålandet mellan Vänjaurbäck och Öreälven.
(Det var för övrigt där storbranden härjade 1918) Vi skulle avsluta röjningen och det var sent på hösten. nollgradigt och ihållande snöblandat regn i flera dar. Men det var bara att kämpa på. Regnställ och sydväst, men efter en lång dag var man genomblöt av all svett som kondenserat under regnstället. Men man slapp ju ändå frysa.
Minns en annan vinter med svår kyla. Timmerköraren som hade två vändors väg*fick ju på returresan sitta länge på stöttingen. Vid något tillfälle hade dom blöta kläderna frusit fast så att vi fick hjälpa till att ta loss körkarlen.
* Betyder att kusken hann med två resor tur och retur mellan avverkningen och avlägget som i detta fallet var Mellanforstjärnen nere vid Öreälven.
Recent Comments